Äntligen litteraturdiskussioner

Äntligen får man diskutera litteratur! Ungefär så känner Larry Lempert när han sätter sig runt bordet med de andra 11 ledamöterna i juryn för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Heliga kor slaktas, både egna och andras.

I 15 år har Larry Lempert, presstalesman för juryn och nybliven t.f. chef för Internationella biblioteket i Stockholm, rest oräkneliga varv runt jorden och diskuterat hur litteratur och läsande bör förmedlas till barn och unga. Men särskilt mycket prat om bra och dåliga böcker har det inte blivit.

Inte politiskt korrekt

Hur ser då själva juryarbetet ut? Svaret är diskussioner, diskussioner, diskussioner? Någon uppstyltad arbetsordning förekommer inte. Det är fler än presstalesmannen Larry Lempert som längtat efter att få diskutera världens bästa författarskap. I år hann inte nominatorerna utses, så juryn nominerade själv. På en lista fanns 40 namn.

- Varje ledamot hade med sig en eller ett par författarskap som alla läste. Sedan började diskussionerna. Det fantastiska är att, genom bara att diskutera så faller flera författare automatiskt bort. Man kan säga att vi röstade ner oss. Vi frågade oss om vi borde gå vidare med den här författaren och när till exempel fem ledamöter sa nej, då lade vi det författarskapet åt sidan. Och till slut återstod Christine Nöstlinger och Maurice Sendak. Det blev en oslagbar duo. Vi kunde valt en av dem men vi ville markera den här kombinationen, säger Larry Lempert.

Men kritiken då, att valet var lite väl politiskt korrekt? Larry Lempert drar ett djupt andetag och ställer en motfråga.

- Hur ska vi göra för att valet inte uppfattas som politiskt korrekt? Alla kan inte bli nöjda. I uppdraget står det att vi ska belöna litteratur med högsta konstnärliga värde och i en djup humanistisk anda, inte att vi ska lyfta fram debutanter. Att det blev två äldre författare med invandrarbakgrund var en slump. Likaså att det blev en man och en kvinna och en amerikan och en europé, säger Larry Lempert.

Men riskerar man inte att belöna författare för lång och trogen tjänst? Att skapa en inofficiell lista över blivande pristagare? Det tror inte Larry Lempert.

- Nej, vi har bestämt att vi slänger upp allt i luften och börjar om från början varje år. Vi är tvungna till det. Det tillkommer ju hela tiden nya författarskap, säger han.

Värdefullt med jurybredd

Juryn sätter författarskapen under lupp. Någon i juryn upptäcker alltid något nytt i ett författarskap och då hamnar författaren i ett annat ljus. Det kan vara både litterära brister och förtjänster. Och det är just det som är tjusningen i att sitta i en litteraturjury, menar Larry Lempert.

- Ofta går det hett till när vi diskuterar. Alla har ju sina utgångspunkter och sina egna heliga kor. Men just det här att vi har en bredd i juryn, att vi ser på kandidaterna från olika håll är det mest värdefulla. De andra kan få mig att se det unika i en särskild bok. Men de får mig också att se att det just jag tycker är unikt beror på mina egna preferenser, säger Larry Lempert.

Svenska folkets pris

Men öppenheten då? Priset skulle ju inte omgärdas med hemlighetsmakeri på samma sätt som nobelpriset? Och hur märker svenska folket att det är deras pris? Jo, det finns en tydlig skillnad. Det är inte bara svenska folkets pris för att det finansieras med skattepengar. De nomineringar som kommer in till juryn lyder under offentlighetsprincipen och kan läsas av vem som helst. Hur juryn ska hantera det här vet man ännu inte. I år slapp man tänka på det eftersom nominatorerna inte var utsedda. Men nästa år kommer namn in från 400 nominatorer runt om i världen. Men då finns en beredskap lovar Larry Lempert. Kanske använder man sig av den webbplats som nu byggs upp kring priset.

- Men om allmänheten får insyn i själva juryarbetet tror jag att man skulle kräva att den som inte fick priset, den som föll bort sist, nu skulle stå i tur att få priset. Och det vill vi inte. Vi vill vara fria att börja om från början varje år, säger Larry Lempert.

Utomlands struntar man i om priset finansieras med skattepengar eller om det är testamenterade pengar, som nobelprisets. Men svensk barnlitteratur utomlands är synonymt med hög litterär kvalitet och respekt för barnet. Och den kopplingen är viktig menar Larry Lempert och berättar om telefonsamtalet med en av årets pristagare, bilderboksförfattaren Maurice Sendak:

- Han sa att det betyder extra mycket att priset kommer från Sverige. Från ett land som alltid satt barnboken och barnet högt. Utomlands vet man att vi respekterar barnet, tar det på allvar. Därför får priset en extra dignitet. Under 200 år av fred har vi i Sverige kunnat bygga upp en bra biblioteksverksamhet för barn. Samtidigt har vi fått barnboksförfattare av mycket hög kvalitet. Det finns en respekt för det utomlands, säger Larry Lempert.

Berättande på dagordningen

Även om årets tillkännagivande var lyckat och juryn har all anledning att känna sig stolt, så återstår mycket arbete kring priset. Framförallt måste juryn fortsätta bygga sitt internationella nätverk. Inte minst gäller det läsfrämjande projekt och muntligt berättande. Priset ska ju inte bara kunna ges till författare. Men hur bedöms till exempel en muntlig berättare?

- Det är en fråga som står högt upp på dagordningen. Den ska vi diskutera innan vi börjar diskutera flera författarskap. Det finns en hög kompetens kring muntligt berättande, både i Sverige och utomlands, säger Larry Lempert.

Larry Lempert hoppas mycket på de ca 400 nominatorer som nu utses världen över. De kommer att bilda basen för juryns arbete. Där finns kunskap om läsprojekt, illustratörskap och inte minst muntligt berättande. Varje nominator skickar in två kandidater, en inhemsk och en utländsk. På så vis kan juryn matcha de utländska kandidaterna och få en bild av författarskap i världen.

Delaktiga barn

Juryn har också en annan fråga att kasta sig över under året: Hur delaktiga ska världens barn vara i priset? Larry Lempert ser en fara i att låta världens barn skicka in sina favoritböcker. Harry Potter riskerar att bli en permanent kandidat.

- Skulle barn nominera författare säger det ingenting om uppdraget, om "högsta konstnärliga värde" eller "djup humanistisk anda". Vi skulle ta barnen som gisslan. Världens barn blir en bland hundratals andra nominatorer. Då tar vi dem inte på allvar. Men vilka böcker barn läser och varför, är en fråga som intresserar alla som jobbar med barnlitteratur. Tänk om vi kunde få alla länder att starta en bokjury, liknande vår egen där barnen röstar fram sin favoritförfattare, säger Larry Lempert.

Thorleif Warmboe
Barn+Ungdom 2/2003