Photo: Lorena Alcaráz

Jorge Luján om Isol

Poeten Jorge Luján, ursprungligen från Argentina men bosatt i Mexiko, har samarbetat med Isol i över tio år. Han föreslog tidigt att Isol skulle börja teckna serier byggda på hans texter vilket resulterade i serien Equis y Zeta, som började ges ut 2000. Andra exempel på deras samarbeten är bilderböckerna Tic Tac (2002), Mi cuerpo y yo och Ser y Parecer (2005), Numeralia (2007) och Pantuflas de perrito (2010). Här är hans egna ord om Isol och deras samarbete:

Den tyska dramatikern och poeten Bertold Brecht skrev att teaterns stora skyldighet är att underhålla. När det gäller Isol så känner jag att hon har ett liknande förhållningssätt: Det är förbjudet att vara tråkig!! Utifrån det bygger hon  sitt universum med tydliga teman, ett tekniskt nyskapande, oförglömliga karaktärer och miljöer. Och något som är riktigt ovanligt i bilderbokssammanhang: en enorm förmåga att gestalta psykologin bakom karaktärerna. Ingen av dem liknar varandra, alla har sin egen personlighet.

Den första bok av Isol jag fick i min hand var Cosas que pasan. Att läsa den var en fest! Imponerad av humorn och friskheten skickade jag henne Equis y Zeta (en serie baserad på  saker min son och dotter sagt när de var barn), samt ett urval av mina dikter. Jag frågade henne om hon skulle vilja illustrera dem och hennes entusiastiska svar blev början till en lång vänskap. Vårt kreativa samarbete. Har givit  mig inblick i hennes begåvning: förmågan att blanda eftertanke och känsla, intelligens och intuition. Sedan dess har vi samarbetat som medförfattare till sex böcker, och vi gillar att träffas regelbundet för att tala om gemensamma projekt med ömsesidig respekt, värme och fullständig uppriktighet.

Isols arbeten återger barns tankar och vilja, på så sätt återskapar hon barndomen. Att läsa hennes böcker får oss att förstå att barn har en mer komplex och rikare världsbild än den som presenteras i många andra barnböcker. Hennes arbeten skulle kunna presenteras som litteratur “även för barn”, såsom Michel Tournier uttrycker det. Hennes böcker kan avnjutas av olika åldrar och det är ett nöje att läsa dem tillsammans i familjen.

“Bara jag kan  fatta beslutet att försöka illustrera själen”, sa Isol en dag när vi påbörjat samarbetet kring Mi cuerpo y yo, en dikt av många jag skickat henne. Det var ett risktagande, men för Isol inget ovanligt beslut. I hennes konstnärsskap blandashumor, ömhet och chockartade impulser. Mi cuerpo y yo ansågs emellertid alltför experimentell och konceptuell, och refuserades  av några av de viktigaste latinamerikanska förlagen. Boken publicerades därför först på franska (Éditions du Rouerge, 2003), vilket öppnade dörren till Europa för oss, och paradoxalt nog också dörrar på andra sidan Atlanten. 

Låt oss fira  det prestigefulla Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  och Isol, och låt oss uppmärksamma bokläsandet  som en lekfull och samtidigt utvecklande sysselsättning!

Jorge Luján

Länk till Jorge Lujáns hemsida här.