Hallå där, Johan Palmberg

Johan Palmberg är barnbarnsbarn till Astrid Lindgren och sedan den 1 juli medlem i juryn för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Berätta om dig själv. Vem är Johan Palmberg?

Det är ju förstås himla svårt, jag är väl som många andra tänker jag. Förutom det som du redan vet så sysslar jag en hel del med musik och spelar huvudsakligen piano i lite olika sammanhang. Förra året släppte jag en liten EP som heter Pretend under namnet Johan Nyman och Kol- och stålunionen.  Men det var helt i egen regi och kanske inte så relevant. Jag är också, av förklarliga skäl, intresserad av allt som rör barnkultur. Det har kommit med automatik sedan jag var yngre, inte minst i och med att det alltid fanns så mycket bra böcker att tillgå för den intresserade. Inte bara Astrids egna utan också sådana som hon varit med och givit ut när hon jobbade på förlag eller sådana som skickats till henne av andra skäl. Sen har väl intresset blommat ut rejält sedan jag började på Saltkråkan första gången 2009. Jag ser mycket fram att komma igång med juryarbetet!

Du har nyss tagit en pol.kand. examen. Vad var det som lockade dig att läsa statsvetenskap?

Det enkla svaret är att jag tyckte att det var det roligaste ämnet när jag gick på gymnasiet. Framförallt ville jag väl få lite praktiska verktyg för att kunna analysera samhället och komma fram till vad som är rimligt att tycka när det kommer till olika frågor. Det jag borde ha insett var att man bara blir mindre säker på saker ju mer man lär sig om dem men jag hade i varje fall ganska så roligt på vägen.

Är det någon särskild statsfråga som du tycker är intressant?

Jag har inriktat mig på politisk teori (alltså den minst handfasta typen av statskunskap) och har framförallt intresserat mig för frågan om vad som kan anses vara en rättvis fördelning av resurser på både ett nationellt och ett globalt plan.

Du är barnbarnsbarn till Astrid Lindgren. Har du några särskilda minnen från din farmors mor?

Hon var ju lite till åren kommen när jag kom in i bilden så jag har inte så många minnen av lekar och trädklättring och dylikt, sånt har jag mest fått höra om från min pappa. Men jag minns att hon gärna berättade historier om familjen, ofta med min farmor som ivrig ifyllare av detaljer. Historierna fick gärna vara lite läskiga och sorgliga. Vi brukade också varje år åka till Dalagatan och äta middag på annandag jul. Då minns jag hur spännande jag tyckte att det var att man fick leka helt fritt, trots att allting var så fint och kändes så viktigt. Dessutom hade hon ju världens bästa bibliotek som man kunde fascineras av.

Vilka böcker tar du med dig till hängmattan i sommar?

Jag ska ju jobba hela sommaren och får kanske inte sjukt mycket hängmattetid men jag har precis börjat på mot.vidare.mot av Johan Jönson och Jakten mot nollpunkten av Carl-Johan de Geer, de håller mig nog sysselsatt ett tag. Sen är min plan att läsa lite gamla mottagare av priset för att friska upp minnet och få en bild av hur juryn brukar tänka. Förhoppningsvis ska jag väl komma igång med några av årets nominerade också!