Carole Bloch. Foto: Stefan Tell

PRAESAs tal vid prisutdelningen

Tal av verksamhetschef Carole Bloch vid prisutdelningen vid Stockholms Konserthus den 1 juni 2015.

Kära minister, Ers Högheter, mina damer och herrar, kära vänner.

PRAESA:s grundare, Neville Alexander, älskade Den lyckliga prinsen av Oscar Wilde. Det gör jag också – och vi har återberättat den på fem språk för att dela med oss av den i Sydafrika. Jag tycker att den fångar själva meningen med vårt arbete – kom ihåg hur Den lyckliga prinsen gav av sig själv för att ge andra en chans att hjälpa sig själva. Han övertalade också sin vän, den lilla Svalan, att plocka ut hans juvelöga och lägga det i handen på en liten tändsticksflicka, så att hon hade något att ta med sig hem och kunde slippa bli slagen av sin far.

Vårt uppdrag går inte ut på välgörenhet, men grundar sig ändå i en vilja att dela med sig. Över hela Sydafrika måste vi förändra barnens möjligheter att lära sig läsa, så att de ökenliknande förutsättningar som ofta erbjuds görs om till en bördigare jord där barnen kan växa och blomma ut som läsande och skrivande människor. Med målet att öppna upp hjärtan och sinnen lägger vi därför en juvel i barnens – och de vuxnas – händer: kraften i en god berättelse, på en mängd olika språk.

Vi tror att de historier vi berättar, skriver och läser kan förändra liv. Att dela med sig och ta del av berättelser ger oss alla styrka att stå emot de utmaningar vi varje dag ställs inför i vårt splittrade och djupt ojämlika samhälle. Det här är också drivkraften bakom PRAESA:s läsfrämjande kampanj Nal’ibali . Alltför många dåligt utbildade och desillusionerade ungdomar lämnar skolan med berättelser om ilska och förbittring. Situationen håller på att bli farlig. Den senaste tidens attacker på ”utlänningar” i andra delar av Afrika visar att vi är skrämmande bekväma med att dela upp människor i ”vi” och ”dem”. Allt fler av oss hålls fångna av olika uppfattningar om ras där, vilket Neville varnade för, ”vi är beredda att offra våra liv i inbördeskrig grundade på etnicitet och folkmord”. Nu mer än någonsin förr måste vi lära av historien, analysera och föreställa oss olika alternativ för att med öppna sinnen se framför oss och till och med förverkliga det ”rasfria” samhälle som så många kämpade för att göra till en del av Sydafrikas grundlag.

Nal’ibali betyder ”det här är berättelsen” på Xhosa. Berättelsen om regnbågen har väglett oss i vår strävan efter att ena nationen. Men regnbågen har en gäckande egenskap; den bleknar bort. Därför föredrar vi Nevilles sätt att föreställa sig det... Tänk er att den stora Gariep-floden flyter ut i mänsklighetens hav med en afrikansk, en europeisk, en asiatisk och en ”amerikansk” biflod. Bifloderna flyter ihop och bildar den rika och sammansatta sydafrikanska kulturen. Ibland är strömmen i en av bifloderna starkare så att den påverkar mer än de andra – ändå försvinner ingen av dem någonsin, eftersom de alla är en del av den större floden. Det här ger oss dynamiska sätt att värdesätta oss själva och andra, och får oss framför allt att uppskatta att vi alla tillhör ett och samma människosläkte.

PRAESA hör hemma i Kapstaden, en plats som är känd både som Stormudden och Godahoppsudden. Neville tyckte om att påminna oss om att vårt sätt att se saker alltid beror på vilken synvinkel vi har. När vi i dag tar emot den här stora hedersbetygelsen präglas vår synvinkel av hopp. Så många människor – gamla och nuvarande medarbetare, partner och vänner, lokalt och globalt samt tusentals barn och vuxna över hela Sydafrika – berörs av 2015 års ALMA-pris. Tack för den här bekräftelsen av PRAESA:s arbete. Ert förtroende för oss kommer att ge ett ökat stöd för att föra ut berättelsernas kraft i många år framöver.

I kväll ler både Astrid Lindgren och Neville Alexander.

Till alla er som har gjort det här möjligt, särskilt IBBY Sverige, IBBY Sydafrika och IFLA som alla nominerade oss, ALMA-juryn som utsåg oss och ALMA:s personal som har tagit så väl hand om oss, vill vi, mina kollegor där hemma och vi tre som står här nu, säga som vi gör på Xhosa: Siyabulela – tack.

Carole Bloch, verksamhetschef, PRAESA