Tal av statsminister Göran Persson

Eders Kungliga Höghet, Ärade pristagare, Excellenser, Vänner:

Det finns ord som nästan alla svenskar känner till, fastän det kanske inte riktigt är fråga om svenska. Ord som till exempel "pluttifikation".

Att ung som gammal känner sin Pippi Långstrump säger naturligtvis mycket om Astrid Lindgrens författarskap, men också om barnlitteraturens genomslagskraft när den tas på det allvar den förtjänar.

Barndomen har ett värde i sig, så står det i Barnkonventionen. Barn har samma grundläggande rättigheter som vuxna. Men det är vi vuxna som bär ansvaret.

Tillsammans bär vi ansvaret för att världens alla barn får växa upp i trygghet och frihet. Det är vi som ska se till att barns rättigheter respekteras och att barnens perspektiv kommer till uttryck när vi fattar beslut. Det är vi som ska se till att ingen blir utan den kunskap i pluttifikation som hon eller han har rätt till.

Behovet av kultur är allmänmänskligt. Det är inte beroende av ålder. Vi behöver alla avkoppling och förströelse, nya intryck och andra perspektiv, ord för det som känns farligt och ibland lite tröst. Man måste inte vara över 1,65 för att behöva stimulerande läsning.

Det är nog tvärtom som viktigast att man får del av litteraturen när man är liten. Just när man utvecklar sitt språk. Just när man är i livets mest utsatta tid.

I Sverige har barnlitteraturen en stark ställning, men också här är det en kamp att sprida läsandet till fler. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne är ett uttryck för vår ambition och vision.

Böckerna om Pippi Långstrump var revolutionerande när de kom. Med Pippi befriade Astrid Lindgren på sätt och vis både barnet och barnlitteraturen från de konventioner, den auktoritetstro och moralism som Pippi ägde så lite av. Pippi blev symbolen för den fria människan.

Lyckligtvis finns fler författare i världen med samma frihetslängtan och samma djupa samhällsengagemang.

Lyckligtvis föds nya litterära förebilder, för nya generationer barn i en ny globaliserad tid.

Idag heter hon Rakel och har en gul väska för sina drömmar, eller hon heter kanske Maria och går på slak lina.

Hon kommer hem till oss genom böcker av dagens stora pristagare, Lygia Bojunga.

Det gläder mig att fler barn får möta dina fantastiska berättelser, och den stundtals drastiska magiska realism som vi är ganska ovana vid i vårt land.

Det gläder mig stort.

Jag gratulerar och säger tack, muito obrigado.


Göran Persson, Stadsminister 1996-2006
Pristutdelning, Skansen, Stockholm, 2004