Tacktal av pristagaren Lygia Bojunga

En tidig morgon hemma i Rio de Janeiro fick jag ett via ett telefonsamtal från Sverige veta att jag hade tilldelats Astrid Lindgren-priset. Jag blev väldigt överraskad och väldigt glad. Jag hade inte nominerats av något land, någon institution eller något förlag. Jag hade faktiskt inte blivit nominerad alls, och ändå hade juryn för Astrid Lindgren-priset uppmärksammat mitt arbete. Det var inte så konstigt att jag blev så överraskad och rörd över den svenska juryns självständiga beslut. Men i det beslutet kände jag genast igen samma självständighet som Sverige under lång tid och i många olika frågor ständigt har demonstrerat för världen och därmed bevisat att det går att bevara valfriheten även i vår tid av så kallad globalisering…

Denna valfrihet är så typisk för Pippi Långstrump och för andra fantastiska figurer som skapats av Astrid Lindgren. Det gör henne inte bara till en symbol för denna självständighetsanda utan också till medelpunkten för vårt möte idag. Det är hoppet om att kunna bevara denna anda i barnlitteraturen, och i själva livet, som har förenat oss här.

Jag är fast besluten – tack vare den uppmuntran som det inneburit att erhålla detta generösa pris från Sverige – att arbeta ännu hårdare för att hemma i Brasilien och överallt dit mina verk kan nå sprida samma svenska självständighetsanda och omsorg om kulturella värden. Jag vill innerligt tacka den svenska regeringen och juryn för Astrid Lindgren-priset för att de har förärat mig denna utmärkta möjlighet.